En hel fredag med kompetensutveckling har just passerat och jag kan sammanfatta det som i rubriken- det vi gjorde gav tydlig mersmak. Alla som jobbat vid skolstart vet hur intensiv den första veckan efter sommaruppehållet är, allt ska komma i ordning med nya elever, överlämnanden, lokaler, läromedel, schema, allt är viktiga rutiner så att vardagen kan flyta på under året. Det är alltid tidsnöd och den kompetensutveckling som läggs den veckan måste vara riktigt bra för att upplevas som värdefull mitt i allt det konkreta och akuta. Så det var med lite bävan jag i våras åtog mig uppdraget att planera och genomföra gemensam kompetensutveckling för stadsdelens alla lärare, från sex skolor. Vad är det som är viktigt för oss alla? Min slutsats blev ganska snart det som fick arbetsnamnet röda tråden. hur vi låter elevernas hela skoltid stå i fokus, från förskoleklass till nian, hur vi stöttar varandras arbete på låg-mellan- och högstadium. Men hur gör vi detta så tydligt, meningsfullt och effektivt som möjligt?
Aktuell forskning är förvånansvärt enig här; kollegialt, långsiktigt, med konkreta uppgifter. Så dagen började med analys av vårens nationella prov, i syfte att identifiera åtgärder att verkställa direkt under hösten- vad gör vi för att hjälpa kommande elever och hur följer vi upp de elever vars data vi har såpass färska som nu? Ämne för ämne, stadium för stadium, konkretisera stödinsatser, inte minst hur alla ämnen som inte är NP-ämnen är viktiga pusselbitar i helheten. Handlingsplanerna förvaltas av lärare och rektorer gemensamt, här är det viktigt att det håller ihop med pedagogers kunskap och rektorers mandat över beslut om resurser.
Vår gästföreläsare Andreia Balan får sedan den tuffa utmaningen att ge en forskares kritiska blick på bedömning för lärande och formativ bedömning inför en pedagogpublik som i vissa fall arbetat medvetet med formativ bedömning i mer än fem år och i andra fall precis börjat lära sig om vad det kan innebära i teori såväl som i undervisningspraktik. Andreia gör ett mycket bra jobb med en översikt såväl som en fördjupning i hur vi kan gå vidare. Utvärderingarna visar på att innehållet leder till bra tankar kring den egna verksamheten samtidigt som den ger ett vetenskapligt förhållningssätt till pedagogiska metoder. Vi använder därefter tiden till att ämnesvis jobba med den röda tråden F-9 och det blir en tydlig effekt av föreläsningen när jag ser hur begreppen som lyftes på förmiddagen vävs in i handlingsplanerna på eftermiddagen. Konstruktivt länkande mellan läroplan, aktiviteter och bedömning var något jag själv satte högt på de mål jag ville uppnå med dagen, och det är med glädje jag ser att det föll i god jord. Gruppledarna som sammanfattade sina erfarenheter efteråt var rörande överens: vi fortsätter så här, i dessa konstellationer under hela läsåret för att följa upp när vi har våra gemensamma kompetensutvecklingsdagar. Det gynnar samarbetet mellan skolorna och stärker lärarnas ämnesidentiteter dessutom. I vår arbetslagsvardag är det fokus på eleverna från ett ämnesövergripande håll, i dessa konstellationer är det dessutom från ett ämnesfördjupande håll. Båda perspektiven behövs och nu ser det ut som vi hittat balansen. Och jag tror att det var det lugnet och inspirationen många kände, att få utlopp för sin ämnesidentitet såväl som för sin helhetssyn.
Det är dessutom viktigt att arbeta med gästföreläsare, jag har alltid instämt med devisen att det inte går att vara ”profet i sitt eget land”. Bra att vi utbyter erfarenheter med varandra, inspirerar, stöttar, delar kunskap. Jag upplevde positiva nya kontakter när jag själv presenterade på Torghandel om formativ bedömning, kontakter som lever vidare i vår gemensamma strävan att bidra till skolutveckling.
ingela2016 