Använd gärna den lektorskompetens som finns i landet

 

Lena Adamsson och Morten Sager efterlyser i Altinget en forskningsbaserad skolutveckling i Sverige och föreslår en tydligare beskrivning av försteläraruppdraget och genomförande av utvecklingsskolor med en särskild kompetens för att driva utvecklingsarbete. Utan tvekan är behovet av att uthålligt arbeta med framgångsrika undervisningsmetoder stort, vi behöver ständigt utveckla en utbildning som klarar alla krav som vi ställer på vårt skolsystem. I sin text framhåller de förstelärarens roll, vilket är vällovligt eftersom uppdraget alltsedan introduktionen 2013 varit diffust i konturerna. De studier som genomförts hittills har påvisat en spretig bild, allt från framgångsrika exempel till beskrivningar av en mindre lyckad förstelärarsituation med otydliga uppdrag och onödiga sprickor i lärararbetslagen. Men karriärtjänstreformen har många ansikten, det skapades såväl försteläraruppdrag som lektorsuppdrag .

I media bevakas oftast den del av reformen som berör försteläraruppdraget, något som säkerligen härrör från att det finns i storleksordningen 12 000 förstelärare och färre än 170 lektorer. Det finns därför anledning att titta närmare på lektorsuppdraget, hur det kan användas för att driva skolutveckling. I flera rapporter har samlats in data som pekar åt skilda håll, dels att de lektorer som arbetar med skolutveckling trivs med sitt uppdrag och gör nytta, dels att de erbjuds fortsätta med sin gamla tjänst , utan skolutvecklingsinnehåll. Det har tillsatts relativt sett få lektorer på nationell basis, vi är ojämnt för delade över landet. Frågan är vad det beror på, finns det osäkerhet kring vad en lektors arbetsuppgifter kan vara? Trots allt finns det ingen tradition i kommunerna av att ha forskarutbildade lärare. Min egen erfarenhet efter att ha varit lektor i grundskolan sedan starten 2013 är att vi har många relevanta arbetsuppgifter, som verkligen kräver forskningskompetens. För att konkretisera kan jag belysa med några alldeles vanliga arbetsuppgifter en alldeles vanlig termin.

En viktig del i mitt lektorsuppdrag handlar om kompetensutveckling, och jag har sedan 2013 ett ansvar för att förankra denna i forskning och i samråd med skolledare och förstelärarnätverket planera, genomföra och utvärdera alla våra gemensamma insatser. Det har varit stora behov att fylla, allt från Matematiklyft, Läslyft, Reading to learn, formativ bedömning, neuropsykiatriska funktionshinder, medie- och informationskompetens, digitala verktyg, programmering, våld i nära relationer, normkritiskt förhållningssätt, och givetvis alla ämnesfortbildningar. Det har tagit några år, men nu ser jag verkligen att vår skuta flyter bra, vi har tex kompetensutvecklingstid varje vecka för alla pedagoger, hela arbetsåret, ett stort steg framåt för att driva utvecklingsarbetet på en kontinuerlig basis.

En mycket viktig del, och som tar halva tjänsten, är undervisning, i mitt fall är det kemi, biologi, fysik, teknik och matematik. Jag är också klassföreståndare för en klass i årskurs 9. Denna del av jobbet kräver digitala verktyg för att det ska kunna fungera i praktiken att inte vara på skolan mer än halva veckan och ändå vara tillgänglig från en annan plats. Men i undervisningen ligger kärnan i läraruppdraget, utveckla ämnesundervisningen, arbeta med elever, kollegor och vårdnadshavare. Jag anser det därför viktigt att inte släppa taget om undervisningen.

Den tredje stora delen i lektorsuppdraget utgår sedan tre år att arbeta på Göteborgs universitet vid institutionen för fysik med undervisning av blivande ämneslärare och arbeta vidare inom mitt forskningsområde lärande för hållbar utveckling. Samarbetet med universitetet är nödvändigt för att hålla forskningskompetensen vid liv. Det ger även universitetet en värdefull inblick i vad som händer i klassrum och undervisning.

Den fjärde delen kan jag sammanfatta med ”allmän skolutveckling i stadens tjänst”. Det är allt ifrån att få uppdrag av politikerna i utbildningsutskottet som önskar en forskningsgenomgång av ett aktuellt ämne, till att göra analyser av stadsdelens nationella prov, bidra till tjänsteutlåtanden, representera vår verksamhet i regionens utvecklingsarbete, samarbeta med alla aktörer som behövs för skolutveckling, ex förvaltningar, företag, Skolverket, science centers, listan över värdefulla skolutvecklingssamarbeten är lång.

Så, frågan är då varför vi ändå har så pass få lektorer i landet? Vi som finns sitter ju inte direkt och rullar tummarna, tvärtom finns det en aldrig sinande källa till massor av intressanta skolutvecklingsarbeten, vi kan arbeta ännu mer med lärarutbildningen, ännu mer med Erasmus och andra internationella projekt, ännu mer med praktiknära forskning, ännu mer samarbete med omgivande samhälle, ännu mer med organisationsutveckling. Min arbetsgivare vill anställa fler lektorer, men vad är det som gör att så många andra skolhuvudmän ännu inte har tagit steget? Ett bra steg för att skaffa kompetensen i den egna verksamheten är att låta en intresserad lärare genomföra forskarutbildning på halvtid samtidigt som tex undervisning på skolan. Just nu är ansökan till årets antagning öppen till forskarskolan Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, hittills har drygt 60 lärare disputerat inom ramen för CUL. Svensk skola har utrymme för och behov av fler lektorer, vi får inte glömma skollagens formulering sedan 2011 att verksamheten ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s