Påskveckan perfekt för att komma ikapp?

Lugnet har denna vecka lagt sig på skolan, på förvaltningen, på universitetet. Lovtider ger effekter på bra många fler ställen än i skolan med andra ord. I detta läge uppstår möjligheter som inte finns i den mer hektiska vardagen: att bedöma nationella prov utan avbrott, att bedöma ansökningar till forskarutbildningen, att handleda lärarstudenter som gör sina examensarbeten, att kompetensutveckla mig själv… Det sistnämnda är något jag borde reflektera mer över, att vara lärare innebär ju också att själv ständigt lära. Och nu har jag hunnit titta på föreläsningar om NPF, programmeringskurser, framtidsvisioner som tex Skola2031. Borde vi inte kunna tänka kompetensutveckling för i princip alla lärare den tid eleverna ändå har lov…? Jag ser inte den kollegiala kompetensutvecklingen i första hand, tvärtom ser jag under lovveckorna utmärkta möjligheter för den individuella inriktningen. det vi tycker oss behöva finns ofta några klick bort på nätet… som en MOOC, som youtubeklipp, som en distanskurs, en bok, besök som berikar. Oavsett var vi hämtar vår inspiration vet jag att många lärare tidigt i min karriär (jag tog min examen 1986) alltid använde loven till att förkovra sig. Det var en ära att vara skicklig och det dåtida arbetstidsavtalet gav möjligheter att också verkligen bli en sådan. Men vad har förändrats? Att arbetstempot ökat inom de flesta yrken är tydligt belagt. Att lärare är trötta när loven kommer och inte sällan använder tiden för att komma ikapp är också dokumenterat. Jag har länge önskat att det otidsenliga arbetstidsavtalet ersätts av ett mer människovänligt avtal. I själva verket kan jag inte förstå hur mina kollegor klarar av att varje vecka arbeta 45,5 timmar för att i gengäld få sportlov, påsklov, någon extra vecka på sommaren utöver semestern. När jag 2004 övergick till semestertjänst i samband med att jag arbetat på Universeum upplevde jag en oerhörd lättnad i att få 40-timmars arbetsvecka. Jag hann med familj och vara ledig på kvällarna. Det blev dock nödvändigt att bokföra beordrad övertid noggrannt, som föräldramöten, utvecklingssamtal kvällstid etc. Detta resulterade i att övertiden ofta kunde användas till ledighet när den behövdes. Med 12 år i skolans värld med semestertjänst (jämfört med 18 med ferietjänst) har jag flera gånger dragit slutsatsen att 40-timmarsvecka varit räddningen för min egen del. Den här påskveckan har till exempel en hel del arbetsuppgifter fått plats dagtid istället för att göras på sena kvällar. Den har varit effektiv, jag har njutit av att lära mig nytt och hinna gå på djupet i texter. Framför allt har jag hunnit TÄNKA!  Visst borde vi kunna ta en funderare över om det verkligen är 35 timmar på jobbet +10,5 timmar i förtroendearbetstid som är den ultimata lösningen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s