Nätmobbning- vad kan forskning bidra med när skolan ska hantera det?

Denna fredag är en första träff i en serie tillsammans med kollegor i staden och Sofia Berne, forskare på GU:s psykologiska institution. Vi utgår från de utmaningar vi har i vår verksamhet förstås, men det finns numera en hel del nationell och internationell forskning.

The Hurt self är till exempel en avhandling från 2016 av Hellfeldt som bidrar med ett tydligt elevperspektiv. Det ligger nära till hands att vi utgår från Nätmobbning-handbok för skolan, och jag det blir bra att ha fokus det pragmatiska. Den studie som pågår just nu tillsammans med Friends har fått en del medieuppmärksamhet, inte minst för att ta hjälp av niondeklassare hur de kan hjälpa yngre elever i åk 4 för att motverka nätmobbning. Just den fadderliknande karaktären där äldre elever blir mentorer för yngre är något vi tagit fasta på i flera år, det kan röra allt från kemidemonstrationer till programmering. Och just nätmobbning är ett område där den här metoden – enligt Sofias studie- faller väldigt väl ut. Nätkommunikation har således många fördelar, utifrån fördröjningen/asynkroniteten/ och inte ha något mitt framför sig, vilket kan uppfattas som stressande. Den upplevda anonymiteten upplevs också som   positivt av många. Den baksida som finns i form av kränkande behandling går att förebygga. Och nu är tanken att vi i denna seminarieserie ska jobba på det förebyggande arbetet. Ett konkret sätt är att jobba med vanligt använda internetsidor, särskilt de som upplevs som otrygga, i samband med likabehandlingsplanen. Könsuppdelningen kan vara av intresse förstås, statistiken är tydlig. Leder det till att även fokusgrupper ska vara uppdelade? Sofia tvekar, forskningen är inte entydig, det måste avgöras från forskningsfrågans karaktär. Det finns genusforskning som tydligt pekar på vikten av integrering, men erfarenhet från ungdomar som varit med i GU-studier som visar på att könsuppdelning blir ”tystare” i intervjuerna, ex så säger tjejerna ingenting om utseenderelaterad nätmobbning.

Att vara utsatt för nätmobbning är en gränsdragningsfrågaen kopplat till definition, mätmetoderna som används för att ge siffran 8-10% innefattar att frekvensen är större än en gång per vecka och att det är en maktobalans. Sambandet mellan nätmobbning och ”IRL-mobbning” är enligt Sofia Berne starkt.Huvudmannens ansvar är stort. En svårighet är att tonåringar -såväl som forskare  – kallar alla begrepp som är lagbundna (kränkning, diskriminering,trakasserier) för nätmobbning. Sofia vill gärna hålla isär begreppen näthat och nätmobbning, där det senare mer riktar sig mot skolans verksamhet.

Vi kan ofta arbeta förebyggande, ex så har No Hate ett mycket bra pedagogiskt material. Vi resonerade mycket kring avsaknad av kroppsspråk i digital kommunikation.

Känslor tar stor plats i mänsklig kommunikation när vi är öga mot öga. Emojis kan förstås ha en kompenserande funktion, men min tanke är att det är viktigt att även kunna skapa emojis, inte bara tolka färdiga. Vi pratar mycket om känslor överhuvudtaget  idag: dehumanisering moraliskt disengagemang(jag har rätt att göra det jag gör), kognitiv omstrukturering (jag skojade ju bara…) och förvrängning av konsekvenserna (lite gliringar får man väl tåla…). Dessa begrepp landar i diskussioner om etik och moral förstås, och är i mina ögon en stor del av vårt uppdrag i skolan. Oavsett om det gäller text eller bild så är spridningspotentialen stor. Förra veckans MIK-konferens hade inte oväntat detta i fokus, så min bild är att etik och moral på nätet verkligen är något vi jobbar med på skolan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s