Hur jobbar vi med kompetensutveckling om våld i nära relationer i skolan?

Efter  planeringsmötet på förvaltningen kring våld i nära relationer ser jag oavbrutet kopplingar i media kring det vi gör. Idag har GP publicerat en debattartikel om våld och mobbning som jag uppskattade, dels för att jag delat den ståndpunkten själv ganska länge, men också för att den är aktuell i skolstart(säkerligen därför den publicerades just idag). Jag söker ett bra tag på nätet efter de metoder som finns kopplade till våldspreventivt arbete i skolan och hittar handlingsplaner,rapporter, studier, regeringsuppdrag. Många goda intentioner, men har de verkligen trillat hela vägen genom systemet och landat i klassrummen och i elevernas syn på relationer? Sommarens händelser kopplat till övergrepp på festivaler, kulturrelaterade förtryck (jag avstår från att skriva hederskultur, håller med om kritiken kring att hedersbegreppet inte ska användas på det sättet).

I vår planering av kompetensutvecklingsdagen den 15 september har jag anledning att ta en titt på vad jag sade som föreläsare kring medie- och informationskunnighet, MIK,  angående vår relation till kompetensutveckling. Jag upplever ofta att det är mer funktionellt att tala om elevers kompetens och förmågor än om lärares kompetens. I själva verket är jag övertygad om att det måste framhållas att det är elevers kompetens som är målet, något vi lätt glömmer när vi tror att det räcker med att öka lärares kompetens. Men hur har vi sett till att hela kedjan fungerar; ledning, organisation, tid, samarbeten? När det gäller våld i nära relationer har vi i kommunen många resurser som vi i skolan kan samarbeta mer med: individ- och familjeomsorg(socialtjänstens namn hos oss i Gbg), utvecklingsledare med ansvar för folkhälsoarbete, jämställdhet, inkluderingsteam, elevhälsa- det får aldrig vara så att lärare och rektor er står ensamma i detta viktiga arbete!

PS. Jag utvecklar tankarna kring hur vi når klassrumspraktiken  på en presentation för rektorer om formativ bedömning. Kompetensutveckling är sannerligen en lååång process. Och nu har jag efter tre år som lektor med ett sådant ansvar samlat ihop en del data. Pekar alltsammans åt att vi får vara uthålliga. Ser bra ut även denna läsårsstart, nu sitter våra lärgrupper och vi lär oss väva in kompetensutvecklingen i vardagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s