Två hela dagar med fysikdidaktik

Att undervisa i fysik betyder ofta att vara intresserad av både det minsta och det största i universum – och inte sällan dessutom allt däremellan! Med 80 sådana personer samlade i Malmö kan det bara bli energikickar hela tiden! Med NRCF och NATDID som arrangörer visade det sig vara en skön samling föreläsare och workshops, massor med nya bekantskaper och en uppdatering på allt som händer vad det gäller samarbeten mellan universitet och skolor. Det tar sig! Jag märker en tydlig nyansskillnad i hur forskare uttrycker sig om skolan, samarbete prioriteras, viljan att hjälpa till med skolutveckling är mycket tydlig. Den gamla ”you can always blame the teacher” är helt borta!!! Äntligen kan vi då komma framåt och sikta mot att lösa problemen som trots allt finns istället för att leta syndabockar.

På två dagar har jag lärt mig massor, hunnit tänka igenom vart vi är på väg på min egen institution- fysik med andra ord- och min egen skola. Det finns så många duktiga fysikdidaktiker i Sverige. nog sjutton skall väl den samlade kraften kunna vända ett trögt skepp (som jag fortfarande känner att söktrycket till NT-lärare beter sig som)? Till exempel skulle vi kunna jobba mer fokuserat med blivande fysiklärare så de känner sig trygga i sin lärarroll- inte sällan blir de ensamma eller med få ämneskollegor och då måste man klara mycket praktiskt själv kring laborationer och annat tidskrävande arbete. Inköp, underhåll av utrustning, utveckling av nya experiment-sådana saker tar flera år att lära sig. Men jag är mycket mer hoppfull idag än i förrgår… konferensen gav inspiration och tro på att tiden är mogen för starka samarbeten. På fysikinstitutionen är vi bättre rustade än jag någonsin kan minnas för att med gott samvete ta emot allt från förskollärare till gymnasielärare. Möjligen skulle vi behöva ha mer ”vardagsfysik” på ett samlat ställe som gör det smidigt att ta emot grupper- kanhända är vi bortskämda med närheten till P-O Nilssons Fysikaliska Leksaker och Universeum?

Jag fick fin respons på mina presentationer (samlade under  Malmö_2016) om hur vi kan jobba med elementarpartikelfysik på högstadiet med hjälp av material från CERN samt hur undervisning om miljö, energi, klimat kan bli en tydlig ingång för fysikundervisningens uppdrag att behandla hållbar utveckling. Frågorna om hur vi går från forskning till undervisningspraktik är levande! Det märks att vi är många som brottas med likartade frågeställningar och under fikapauser, luncher och promenaderna i Slottsparken fick jag bra idéer om hur vi kan gå vidare. I Norge fortsätter Viten att leverera högklassiga webresurser, nu utvecklas ReleKvant om relativitetsteori och kvantfysik, intressant presenterat av Ellen Karoline Henriksen, mycket spännande.

Mest glad är jag nog över de fantastiska människor jag träffat dessa dagar, och extra glad för att ha träffat Jenny Jansson från Ludvika, en naturkraft vad det gäller att vara lärare på högstadiet- så viktigt att dessa blir uppmärksammade som i tex KVA:s lärarpris! Sammanfattningsvis är läget ljust måste jag säga, vi är många som är ständigt redo att kavla upp ärmarna och jobba för att öka kvaliteten på undervisning, oavsett om det är för/grund/gymnasium eller högskola- riktigt bra!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s